Är det flera som uppfattat det som om jag lider av någon sorts ätstörning eller taskigt förhållande till mat? isåfall ber jag om ursäkt. det är inte så att jag ser ner på folk som har en ätstörning utan helt tvärt om, jag tycker synd om dom för att världen verkligen påverkar människors förhållande till mat. 
Jag försöker helt gå emot strömmen om att man ska vara supersmal för att vara snygg, för jag tycker inte det är snyggt att vara ohälsosam helt enkelt. Att väga 69kg till 164 cm klassas ändå som övervikt enligt mitt bmi, men jag bryr mig inte s å länge jag är medveten om att jag äter sunt och motionerar, precis som alla borde göra för att må bra. Och så länge man är nöjd med sig själv, så tycker andra att man är snygg - för att citera blondinbella som är min största förebild. Och självklart kan jag känna ibland att jag tränar för mycket, men jag tycker det är otroligt skönt och man blir superstolt över sig själv att man orkar en viss sträcka. Så länge inte "att-äta-var-tredje-timma-för-att-hålla-blodsockret-på-en-bra-nivå-för-att-slippa-sötsug" klassas som en ätstörning är jag frisk som en kärna och jag äter väldigt gärna som en häst (för att jag älskar mat) men ändå har jag tränat och ätit mig till minus 13kg på vågen för att mina 82kg klassades som fetma och jag var inte nöjd med mig själv. Jag strävar efter att väga 65kg idag, och det ska jag ha nått när sommaren är slut - alltså ingen hetsbantning.